Olika kulturer

Begravningsavgiften

Alla som är folkbokförda i Sverige betalar en obligatorisk begravningsavgift via skatten. Avgiften finansierar vissa grundläggande delar i samband med ett dödsfall.

I begravningsavgiften ingår bland annat:

• Gravplats i 25 år

• Gravöppning och återfyllning

• Kremering

• Lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler

• Förvaring av den avlidne fram till begravning

• Vissa transporter inom förvaltningsområdet

• Skötsel av allmänna begravningsplatser

Det som inte ingår, till exempel kista, urna, transporter utanför området, ceremoniella inslag, blommor, annonser och minnesstund, bekostas av dödsboet.

Begravningsombud

Begravningsombud utses av länsstyrelsen och har till uppgift att företräda personer som inte tillhör Svenska kyrkan. De ska bland annat se till att begravningsverksamheten fungerar rättvist och att det finns tillgång till gravplatser och begravningsmöjligheter för alla, oavsett tro eller livsåskådning, inom rimligt avstånd.

Enligt svensk lag ska den avlidnes önskemål kring begravningen följas så långt det är möjligt. Om sådana önskemål inte är kända är det de närstående som fattar beslut om begravningens utformning.

Bahai-tron beskrivs ofta som en självständig religion med rötter i Mellanöstern och med betoning på mänsklighetens enhet, fred och samförstånd mellan religioner. Dess andliga och administrativa centrum finns i Israel, medan stora grupper av troende finns runt om i världen, bland annat i USA.

Inom Bahai  är jordbegravning det normala. Den avlidne tvättas och kläs enligt tradition, ofta av familjen eller i samråd med församlingen. Begravningsceremonin är enkel och värdig och kan innehålla böner, sång och tal. Familjen har vanligtvis en aktiv roll i ceremonin och i avskedet.

Inom buddhismen är kremation den vanligaste formen av begravning. Kroppen ses som själens tillfälliga hem under livet, och därför är det viktigt att den behandlas med respekt och värdighet även efter döden.

Buddhistiska begravningstraditioner kan variera mycket mellan olika länder och inriktningar. I många asiatiska kulturer bär familjen vita sorgkläder och man tänder rökelse som en del av ceremonin. Begravningen leds ofta av en eller flera munkar, vanligtvis klädda i saffransfärgade dräkter, och ceremonin präglas av böner, sång och stillhet.

Det är vanligt med ljus och rökelse både vid ceremonin och vid graven. I vissa traditioner lämnar man även mat eller gåvor som en symbolisk handling. Det finns normalt inga särskilda krav på gravplatsens utformning, utan traditionerna anpassas ofta efter lokala förhållanden och familjens önskemål.

Den ortodoxa kyrkan har omkring 100 000 anhängare i Sverige och cirka 220 miljoner i världen. Inom den ortodoxa traditionen är jordbegravning det normala, och kremation tillåts inte. Den avlidne kläs vanligtvis i sina egna kläder och kistan är ofta öppen under begravningsgudstjänsten.

Begravningen följer kyrkans liturgi och leds av en präst. Gudstjänsten präglas av böner, sång och rökelse, och församlingen står ofta under stora delar av ceremonin. Efter gudstjänsten följer prästen vanligtvis med till kyrkogården och läser böner innan kistan sänks i graven.

Traditionellt hålls begravningen så snart som möjligt, ofta omkring den tredje dagen efter dödsfallet. Det är också vanligt att familjen återvänder till graven på den tredje, nionde, tolfte och fyrtionde dagen för att be för den avlidne.

Bra att känna till

• Jordbegravning är norm – kremation tillåts inte

• Många gäster deltar ofta i ceremonin

• Rökelse är en viktig del av gudstjänsten

• Kistan är ofta öppen under ceremonin

• Begravning sker helst inom några dagar efter dödsfallet

• Fotografi på gravstenen är vanligt

En frikyrka är ett kristet samfund där medlemskapet bygger på ett personligt och frivilligt ställningstagande. Frikyrkorörelsen har länge varit en betydelsefull del av svenskt kyrko- och föreningsliv, och traditionerna vid begravning kan variera något mellan olika samfund.

Vid en frikyrklig begravning utformas ceremonin oftast enligt respektive samfunds ordning och tradition. Den präglas vanligtvis av bön, psalmer eller sång, bibelläsning och personliga minnesord. Ofta finns en stor möjlighet att göra ceremonin personlig, med musik och inslag som speglar den avlidnes liv och tro.

Följande samfund är medlemmar i Sveriges Frikyrkosamråd:

• Adventistsamfundet

• Evangeliska Frikyrkan

• Frälsningsarmén

• Metodistkyrkan

• Pingst – Fria församlingar i samverkan

• Svenska Alliansmissionen

• Svenska Baptistsamfundet

• Svenska Missionskyrkan

• Vineyard Norden

Hinduismen är en av världens äldsta levande religioner och rymmer många olika traditioner och inriktningar. I Sverige finns uppskattningsvis omkring 5 000 hinduer, medan religionen globalt har runt 900 miljoner anhängare, främst i Indien.

Inom hinduismen ses livet som en del av ett kretslopp av återfödelse, där människans handlingar påverkar nästa liv. Religionen har också historiskt varit nära knuten till sociala traditioner och familjens bakgrund.

Vid dödsfall är kremation det normala för vuxna hinduer. Ceremonierna kring döden är viktiga och präglas ofta av familjens delaktighet. I många fall vill anhöriga vara närvarande vid kremationen, och ibland förs kistan först till hemmet för ett sista avsked. Det kan också förekomma att personliga föremål läggs i kistan.

Efter kremationen sprids askan traditionellt i floden Ganges eller över annat rinnande vatten, om möjligt.

Bra att känna till

• Kremation är norm

• Anhöriga vill ofta närvara vid kremationen

• Kistan kan tas hem före ceremonin

• Personliga föremål i kistan förekommer

• Askan sprids traditionellt i Ganges eller annat rinnande vatten

Muslimer i Sverige har rötter i många olika länder och kulturer, och därför kan traditioner variera något mellan olika församlingar. Begravningen följer dock gemensamma religiösa grundprinciper. Vi har erfarenhet av muslimska begravningar och samarbetar med lokala församlingar för att säkerställa att allt sker enligt tradition och önskemål.

Inom islam ska den avlidne begravas så snart som möjligt, vanligtvis inom ett till två dygn. Jordbegravning är obligatorisk och kremation tillåts inte. Före begravningen genomförs en religiös tvagning, varefter den avlidne sveps i tyg enligt tradition.

Graven ska placeras så att den avlidne ligger vänd mot Mekka. I vissa fall sker gravsättningen utan kista, men om kista används ska den vara enkel. Blommor förekommer normalt inte vid muslimska begravningar. Obduktion undviks om det är möjligt, av religiösa skäl.

Begravningsbönen hålls ofta i anslutning till middagsbönen och är kort. Därefter följer man till gravplatsen där gravsättningen sker och böner läses. Traditionellt deltar främst män vid själva gravsättningen, medan kvinnor ofta deltar i böner på annan plats, men detta kan variera mellan familjer och kulturer. Graven markeras vanligtvis enkelt, ibland med gravsten som kan bära religiösa symboler.

Bra att känna till

• Religiös tvagning före begravning

• Den avlidne placeras vänd mot Mekka

• Gravsättning sker oftast inom 24–48 timmar

• Grav kan förekomma utan kista

• Kremation är inte tillåten

• Ceremonin är enkel och sker ofta vid graven

Jehovas vittnen har församlingar över hela Sverige och samlas i sina gudstjänstlokaler som kallas Rikets sal. Antalet medlemmar i Sverige uppgår till omkring 22 000.

Vid en begravning inom Jehovas vittnen hålls ceremonin ofta i Rikets sal och präglas av bibelläsning, tal och stillsamhet. Traditionerna kring begravning är relativt enkla och kan variera beroende på familjens önskemål.

Det är inte alltid kistan är närvarande vid ceremonin. I många fall sker kremation eller gravsättning innan minneshögtiden hålls. Fokus ligger främst på talet och hoppet om uppståndelse enligt tron.

Bra att känna till

• Ceremonin hålls ofta i Rikets sal

• Kistan är inte alltid närvarande vid minneshögtiden

• Kremation förekommer ofta

• Ceremonin är enkel och stillsam

Judendomen är en av världens äldsta religioner och räknas ofta som en av moderreligionerna till kristendom och islam. I Sverige finns uppskattningsvis omkring 20 000 judar, och begravningstraditionerna är tydligt reglerade inom religionen.

När en jude avlider ska begravningen ske så snart som möjligt, ofta inom ett dygn om det är praktiskt möjligt. Det judiska begravningssällskapet ansvarar vanligtvis för omhändertagandet av den avlidne. Kroppen förs till församlingens kapell där en religiös tvagning genomförs innan den läggs i en enkel kista, traditionellt utan metallinslag.

Inom judendomen förekommer endast jordbegravning och många församlingar har egna begravningsplatser. Kistan täcks ofta med ett bårtäcke, ibland med Davidsstjärnan som symbol. Blommor används normalt inte vid judiska begravningar, utan man uppmuntras istället att ge en gåva till välgörenhet till minne av den avlidne. Det är också vanligt att man senare håller en stenavtäckning vid graven.

Bra att känna till

• Egna judiska begravningsplatser är vanliga

• Endast jordbegravning förekommer

• Stor enkelhet präglar ceremonin

• Enkel kista, helst utan metall

• Välgörenhetsgåvor istället för blommor

Sverige var katolskt fram till 1500-talet, och efter reformationen var katolicismen förbjuden under flera hundra år. I dag är den katolska kyrkan en av de större kristna kyrkorna i landet, med omkring 200 000 troende. Kyrkans överhuvud är påven.

En katolsk begravning leds av en präst eller diakon och kan hållas antingen som en enklare gudstjänst eller i mer högtidlig form med mässa. Ceremonin innehåller symboliska handlingar, som att kistan bestänks med vigvatten – en påminnelse om dopet – och beröks med rökelse. Vid gravsättningen är det vanligt att deltagarna kastar en handfull jord på kistan eller bestänker den med vigvatten som ett sista avsked.

Kremation är tillåten inom katolska kyrkan, även om jordbegravning traditionellt föredras. I övrigt följer katolska begravningar ofta svenska begravningsseder när det gäller praktiska arrangemang.

Bra att känna till

• Rökelse är en vanlig del av ceremonin

• Ofta många gäster närvarar

• Kremation är tillåten, men jordbegravning föredras

• Svenska begravningsseder följs ofta i det praktiska

Romer anpassar sig ofta till den religion som dominerar i det land där de bor. Därför är många romer katoliker eller ortodoxt kristna, men andra trosinriktningar förekommer också. Oavsett religion har familjen och släkten en mycket central roll och utgör en viktig grund för trygghet och gemenskap i livet.

När en rom avlider är det vanligt att familjen vill vaka hos den döde, ibland upp till tre dygn. Begravningen sker därefter så snart som möjligt. Jordbegravning är det vanligaste för vuxna, och ceremonin samlar ofta många deltagare eftersom familjebanden är starka. Den avlidne betraktas även efter döden som en del av familjegemenskapen.

Bra att känna till

• Möjlighet till vaka före begravningen är ofta viktig

• Den avlidne kläs vanligtvis i sina egna kläder

• Ofta många gäster vid begravningen

• Kremation förekommer men är ovanligt